Övrigt

Johan Norinders bortgång

Jag kände Johan Norinder sedan början av 70-talet och kom honom närmare sedan jag återvände från Berlin till Göteborg i början av 2001. Han var en mycket speciell människa, ivrig att diskutera både filmer och böcker, politik och känslor. Han var varm och mycket ödmjuk, utan prestige, vilket kanske berodde på att han rest mycket och sett mycket, mött många slags människor.

Under flera år på 70-talet arbetade han med att redigera en då radikal musiktidskrift, som hette Musikens Makt och som hade sina lokaler på Husargatan i Haga. Sedan var han många år till sjöss, jobbade också på oljeplattformar i Nordsjön och på många olika krogar i Göteborg. Johan var en mycket duktig kock, som hade en konstnärs känsla för hur mat skulle tillagas och serveras. Senare utbildade han sig till ekonom vid Handelshögskolan, men fick märkligt nog inga jobb i det yrket, trots mycket bra avgångsbetyg och hundratals försök att hitta en anställning. Kanske hade han sett för mycket av världen, för att passa inom ramarna för ett svenskt företag?

Jag minns mitt första möte med Johan. Då satt han på trappan till Musikens Makts lokaler, i kvällssolen, med en kopp kaffe. Han var lång och blond och hade då jobbat intensivt i nästan ett dygn, för att lägga sista handen vid ett kommande nummer av tidskriften. Vi hade setts på gatorna och mötts på fester, men aldrig riktigt talat med varandra. Jag satte mig bredvid honom där på trappan och vi talade om musik och framtid och resor vi bägge gjort. Vi var den gången två unga män, som var övertygade om att de gamla hierarkierna och stelnade tankesystemen var på väg att ersättas av en helt ny livskänsla och gemenskap. Ännu har det inte blivit så, men den gången hade vi bägge de drömmarna. Och både Johan och jag fortsatte att bära de drömmarna.

Nästan hela sitt liv bodde Johan i Haga. Under de senaste fem, sex åren minns jag hur han ofta kom cyklande just genom Haga på en åldrad och rätt sliten cykel, försiktigt kryssande mellan alla fotgängarna på Haga Nygata. Han cyklade alltid mycket långsamt, nästan högtidligt, rak i ryggen, som en man som aldrig hade någon brådska. Han hade många vänner och ofta steg han av cykeln för att samtala med dem, för att ta en kopp kaffe. Jag minns mina egna samtal med honom som mycket spännande – vindlande och oförutsägbara. Johan följde noga världshändelserna – ofta på nätet – och han samlade på sig oerhört mycket udda och ibland överraskande information, som gav helt nya perspektiv och rymde fakta, som konventionella medier sällan förmedlar. Det var ett äventyr att träffa honom och diskutera med honom.

Han var en fena på datorer – och på layout. Detta kom oss till stor nytta på Hagabion de år han deltog i arbetet på Hagabions kontor, där han hjälpte oss med affischer och presentationer och framförallt bringade reda i statistiken för Europa Cinemas. Det arbetet vet jag att han var glad för, även om det ibland avbröts av sjukdomsperioder. Han var en människa som alltid levt ett mycket fritt liv – ofta med mycket små ekonomiska marginaler – men med stolthet.

Jag är djupt sorgsen över Johan Norinders hastiga bortgång. Frånvaron av hans gestalt och röst, den långsamt och högtidligt cyklande vännen. Han fattas mig. Han fattas oss. Han var en unik gestalt – i Haga och i Göteborg.

Johan Bergström
Kassör i Hagabions styrelse