Grundtanken är att visningarna ska ha ett arrangemang. Filmare, regissör, skådespelare eller personer med anknytning till filmens tema
presenter och samtalar med publiken för att ge nya perspektiv både på filmen och på samhället. Under åren har det varit intressanta samtal
och de flesta filmer har i stort sett haft något extra varje dag med varierad inriktning. Alltid med utrymme för publiken.

Under våren 2012 är två ”fönster” planerade, 24 februari och i slutet av april. Johan Bergström har haft kontakt med regissören till
dokumentären ”Hitlerstenen”, Kjell Andersson, del tre i en trilogi om Bohuslän och till spelfilmen ”Jävla pojkar” av Shaker K.Tahler.

Låter det intressant, roligt och utmanande? Det är en liten grupp, inom programgruppen, som hållit på med detta
arbete som består av att se de filmer som skickas in, ha kontakt med filmare, förbereda och presentera visningar, kan ta tid med det är det
värt. Detta är inbjudan till dem som är intresserade att höra av sig.

Vilka filmer som visats finns på F.F.F. sidan på hagabion.se. Där står också utförlig information om vad som gäller för visningar inom projektet.

Se trailern av dokumentären Hitlersten redan nu :

Senaste året har det varit ett himla surrande om Bechdeltestet, och då jag tycker att det är ett mycket bra och tankeväckande test så tänkte jag surra vidare om det här på Hagabions blogg. Man skulle kunna säga att Bechdeltestet är ett sätt att mäta närvaron av kvinnor i en film. Testet har tre kriterier som skall uppfyllas, dessa är:

1.       Det skall finnas minst två kvinnor i filmen (de ska helst ha namn också)

2.       Som pratar med varandra

3.       Om något annat än män

Bechdeltestet kommer ursprungligen från serien Dykes to watch out for som är målad av Alison Bechdel. Strippen som introducerar testet kallas The Rule och handlar om två tjejer som ska gå på film, varav den ena av dem är tveksam till om hon kan se någon film som går på bio eftersom hon bara ser filmer som klarar av ”the Rule” och den senaste filmen hon kunde se var Alien, där två kvinnor pratade om monstret.

Det är ett väldigt enkelt test och väldigt många filmer klarar det inte av självklara orsaker, som att de flesta filmer görs av och med och för män.

Filmer som klarar Bechdeltestet:
The runaways, whip it,  tjejligan, dogtooth, A prairie Home Companion, Postia Pappi Jaakobille, 10 orsaker att hata dig

Filmer som inte klarar Bechdeltestet:
The trip, Sagan om ringen 1, 2 och 3, Fight club, Shrek, District 9, the bourne identity, ghostbusters, the big lebowski, pirates of the caribbean 1, 2 och 3 och förmodligen 4,, men in black, the wedding singer, en nyckel till frihet (heter den så?) reservoir dogs, the truman show, trainspotting, from dusk til dawn, mission impossible, braveheart, toy story, gladiator, tillbaka till framtiden, pulp fiction, en vampyrs bekännelse, Stand by Me, Dersu Uzala

Haga, Hagabion, Juli 1979 by Göran (Kartläsarn), on Flickr

1983 öppnade vi Nya Hagabion på Linnégatan. Kön ringlade långt bort mot Järntorget premiärdagen. Vi hade två salonger med två projektorer i maskinrummen. Pausen försvann och publiken fick se filmen i ett svep, utan avbrott. Det fanns medlemmar som på medlemsmöten hävdade att vi ändå skulle ha paus, som på gamla Hagabion, för ”att det var mysigt med fikapaus mitt i filmen”. Dom blev nedröstade.

Jag var på Hagabion härom veckan. Satt i cafét med en vegetarisk tallrik som var stark och vällagad. Inte utan beundran tittade jag mig omkring, cafét var fullt och det var en blandning av unga och gamla besökare. På min tid var dom äldre i minoritet. Dom som var runt femtio år var inte på Hagabion. Tiderna har förändrats. Filmutbudet på Hagabion håller alltid en hög nivå. Då som nu. En blandning av europeisk kvalitetsfilm, dokumentärer, svenska såväl som utländska, barnfilm för dom minsta, regissörsbesök, diskussioner, möten och samtal.

Hagabion i Göteborg bildades 1973, det är trettiosju år sedan. En lång tid. Det är imponerande. Jag är stolt och glad över mina år som medlem, 1978-1988, och programansvarig, 1985-1988, på Hagabion. Stolt över alla nya medlemmar som idag fortsätter arbetet, som håller fanan högt för Den Goda Filmen. Länge leve Hagabion!

Clas Gunnarsson
Är universitetsadjunkt, Högskolan Väst, filmdistributör, Scanbox Sverige och driver biografen Capitol
Den här artikel har först varit publicerad i ETC-Göteborg.

Under Ocktober har Hagabion visat korfilmen Tussilago regisserad av Jonas Odell. Den har plockat många priser på filmfestivaler i San Fransisco, Hot Docs i Toronto och i Uppsala. Vi ville veta lite mer omkring den är fantastisk animerade dokumentär.

Romain Protti : Kan du berätta lite om dig själv ?
Jonas Odell : Uppväxt i Sollentuna utanför Stockholm. Ingen egentlig utbildning, har jobbat med film från och till sedan jag slutade gymnasiet. Vi var några stycken som hade en gemensam idé att berätta historier med hjälp av animerad film som man vanligtvis inte såg berättas i det mediet. Det har utökats till att göra animation som inte heller ser ut som den brukar, och även film som inte är animerad. Vi började att göra våra egna kortfilmer, och halkade sedan in på olika typer av beställningsfilm, musikvideos, etc.

Hur kom du historien till för “Tussilago” ?
Jag hade läst en del om Kröcheraffären och slogs av att A’s berättelse trängde igenom den kriminaljournalistiska massan som en stark och personlig historia som var värd att berätta för sin egen skull.

Vad är det som inspirerar dig ?
I det här fallet är det verkligheten. När vi började med filmen var jag noga med att försöka att inte falla in i klichéskildringar av sjuttiotalsterrorismen som man har sett den på film. Intressant nog visar det ju sig i berättelsen att huvudpersonerna i filmen däremot var mycket inspirerade av film och annan populärkultur, och själva till viss del modellerar sig efter populärkulturella förebilder, så det finns ju en intressant motsättning där.

Vad är nästa projekt?
Jag har skrivit en del på senaste tiden, så vi får se vad det blir…

[Intervjun gjordes i oktober 2010]

Mer info på nätet
Trailer på Folkets Bio sidan
Jonas Odell på FilmTecknarna
Tussilago på SVT Play

Hon gjorde ”Nudisten” nästan helt utan budget. I januari 2010 fick hon ta emot kortfilmspriset Startsladden på Göteborgs filmfestival för samma film. Filmen berättar om den envisa Kerstin och är gjord som en sorts dokumentär. Vem stod bakom kameran?

Romain Protti: Kan du berätta lite om dig ?
My Sandström: Jag kommer från Lyckeby utanför Karlskrona. Jag har hållit på med teater och kultur sen jag var liten och jobbat som dockmakare och scenograf på SVT barn. Just nu går jag det andra av 3 år på Filmhögskolan.

Är ”Nudisten” din första film ?
Nej,  jag har gjort en animerad film som heter ”Förfluten ensamhet” (finns på Youtube). Jag gick på en animations skola (Digonalakademien), därför gjorde jag den. Sen var jag sugen på Fiktion men eftersom “Nudisten” först inte hade någon finansiering, gjorde jag den i dokumentär stil.

Hur kom du historien till för “Nudisten” ?
Det var min vän Carolina Malmborg som är skådespelerska som kom på karaktären Kerstin Pärsson. Då tyckte jag att den var så bra och bestämde mig därför att göra filmen “Nudisten”.

Första gången jag såg din film var under Göteborg Feminist Film Festival. Spelar kvinnor och deras roll i samhället en viktig roll i valet av teman för dina filmer ?
Vilken svår fråga! Jag har inte sett det på de viset tidigare. Men eftersom jag själv är kvinna och feminist, så påverkar ju det vad jag gör för filmer. Det är nog mer så att mina personliga erfarenheter spelar roll i valet av teman i mina filmer. Dessutom har jag ofta lättare att identifiera mig med en kvinna än med en man i film. Det skulle vara en utmaning för mig att ha en manlig huvudperson.

Är det viktigt att kvinnors berättelser lyfts fram mer inom filmen än vad de gör idag ?
Det tycker jag absolut. De flesta filmer vi ser idag handlar fortfarande män och är gjorda av män.

Vad är det som inspirerar dig ?
Min inspiration kommer ifrån verkligheten. Människor jag möter, situationer som uppstår. Jag är intresserad av det eller dom som är udda, annorlunda.

Är du sugen på att göra en “riktig” dokumentär ?
Absolut! Jag gillar verkligen verkligheten och tycker att det är få saker som överträffar den. Men min nästa film blir ändå en fiktion, eftersom jag vill kunna styra mer, för att berätta historien på bästa sätt.

Vad är nästa projekt? Ska det vara en kort-, en lång- eller en animerad film?
Mitt nästa projekt handlar om en ung tjejs strävan efter att bli fri. Det blir en ”mellanlång” fiktions film.

…som håller på och förbereder Filmfrossan som kommer att gå på Hagabion 9-29 juli,

Vad är filmfrossan för något?

 - Det är en återkommande grej vi gör på sommaren då det visas massa filmer som vi tycker är bra. Ofta väljer man lite äldre filmer, klassiker och kultfilmer. Det kan också vara filmer som gått kort tid på repertoaren, de får en ny chans under Filmfrossan.

- Just nu är vi tre personer som jobbar med att lägga programmet för Filmfrossan. Men alla Hagabions medlemmar är välkomna att vara med och bestämma vilka filmer som ska visas.

Varför ska man gå på bio mitt i sommaren?

- För att det är trevligt och det är lätt att glida in på en bio på sommaren när det är behaglig temperatur ute. Man är inte så trött då heller och så är det ljust när man går in på biografen och ljust när man kommer ut.

Britt-Marie Berzelius, 54 år, Suppleant. Bor i området Öster om Heden. Aktiv medlem sedan 2005, arbetat som maskinist och är inne på fjärde året i styrelsen. Arbetar som IT-projektledare.

Agnes Malm, 21 år, Ordinarie ledamot. Jobbat i kassan i sen 2007 på udda måndagar. Går sjuksköterskeprogrammet och tycker om tv, film, teckning, pyssel och sportaktiviteter som löpning, yoga och innebandy.

Erika Fransson, 28 år, Suppleant. Studerande som är bosatt i Majorna.  Jobbar i kassan sedan 2007 och är medlemsansvarig i styrelsen. Har film, musik och second hand-botaniserande som stora intressen.